Johanna Elvira Kristina Gustafson

Saknaden av det som betyder
är en evig förbannad lögn
när man inte orkar vara
och man gråter sig till sömns

Vad är lycka som har varit
när man grubblar på det som är fel
hur kan bara allt försvinna
falla sönder del för del

Allt jag ser är som i dimma
jag förtärs av vanmakts nyck
natten är som ett inferno
alla jag trott på från mig rycks

Det är bara att bejaka
inget blir som man vill ha
sluter ögonen, försvinner
slits i bitar av ett hat